Åren 1949 och 1950 genomförde Israel en hemlig operation under kodnamnet ”Flygande mattan”. Målet var att hämta ”hem” nästan hela Jemens judiska befolkning, som då bestod av drygt 45 000 personer. Några av dem som kom till den nya staten Israel tillhörde familjen Haim. Två generationer senare finner vi tre medlemmar av familjen som väckt stor uppmärksamhet i Israel för sin jemenitiska musik.
Det var våren 2015 som systrarna Haim, Liron och Tagel släppte singeln Habib Galbi som senare blev den första arabiska låten någonsin att toppa de israeliska hitlistorna. Men för trion, vars band heter A-WA, var det helt naturligt att sjunga på arabiska. Sedan barnsben hade de inspirerats av familjens historia utanför Israels gränser, med jemenitiska kvinnor som sjöng etnisk folkmusik. De här låtarna fastnade tidigt och Tair lyckades memorera texterna och melodierna. Hon visste att hon ville göra något med materialet.
Även om systrarna Haim växte upp i Israel, nära gränsen till Jordanien och Egypten, har arabisk kultur och musik fortsatt vara en naturlig del av livet. Under uppväxten samlades familjen framför TV:n en gång i veckan för att se den arabiska film som visades på israelisk television, och samtidigt virade flickorna in höfterna i sjalar och dansade magdans till filmmusiken.
Många bedömare menar nu att Israels kulturscen genomgår något av en renässans, där artister och konstnärer vars mor- eller farföräldrar immigrerade från arabiska länder till Israel i mitten på 1900-talet söker sig tillbaka till sina arabiska rötter. För att förstå detta måste man givetvis förstå hur Israels demografi ser ut. Omkring hälften av den israeliska befolkningen är så kallade mizrahim, det vill säga judar med ursprung i Mellanöstern, i motsats till de drygt 30 procent som är så kallade ashkenazim, alltså europeiskättade judar. Ytterligare cirka 20 procent är palestinier och talar arabiska. Efter att staten Israel grundades, och 700 000 palestinier fördrevs, skedde en annan migration fast i motsatt riktning: judar från arabländer som Jemen, Marocko och Irak flydde, på grund av förföljelse och trakasserier, eller begav sig frivilligt till Israel.
Men trots den stora andelen judiska israeler som har rötter i arabvärlden tog det lång tid innan arabisk musik blev normaliserat. Länge var det tvärtom; alltså stigmatisering och vad somliga kallat de-arabisering.
De senaste åren har det däremot skett en svängning. Och det är A-WA helt klart en del av. Bandmedlemmarna verkar också lite förvånade, men stolta, över att de fått nya fans i den arabiska världen. För Tair symboliserar A-WA ”en värld av frihet och kärlek, och en kombination av olika stilar, gammalt och nytt, traditionellt och modernt, hip-hop och jemenitisk folkmusik – och girl power”.