Islamistiskt styre gav kvinnor mer makt

Den traditionella bild som normalt presenteras i västerländska medier tyder på en betydande skepsis mot islamistisk politik när det gäller kvinnors rättigheter. Är det verkligen så enkelt?

Professor Erik Meyersson vid Stockholm Institute of Transition Economics (SITE) har genomfört en studie som visar på den progressiva kraften i det islamiska styret i Turkiet. Utgångspunkten var huruvida den islamistiska politiska maktutövningen påverkar kvinnors självbestämmande.

– I flera länder har man nyligen varit med om hur islamistiska partier kommit till makten i demokratiska val. Tack vare ett starkt stöd bland religiösa konservativa, tenderar ofta valkretsar med islamistiskt styre att prioritera fattiga kvinnors rättigheter, säger Erik Meyersson.

Men det finns även andra positiva konsekvenser.

– I valen 1994 fick ett islamistiskt parti i Turkiet utse kommunala borgmästare på flera platser runt om i landet. Det visar sig då att under en sexårsperiod med islamistiskt styre ökade andelen kvinnor med gymnasieutbildning. Motsvarande effekt för män var mindre.

En annan positiv effekt för kvinnornas vidkommande var att antalet tonårsäktenskap minskade. Dessutom höll trenden med både förbättrad utbildning och färre tonårsäktenskap i sig nästan två decennier efter att islamisterna kom till makten.

Erik Meyersson har även undersökt demokratiaspekten och kvinnors roll i det offentliga rummet.

– En analys av de långsiktiga politiska effekterna av islamistiskt styre visar på ett ökat politiskt deltagande bland kvinnor. Det överensstämmer med bilden av effektiviteten hos de islamistiska partierna när det gäller att övervinna hinder för fattiga, religiösa kvinnors politiska deltagande.

Utan tvekan ett sensationellt resultat. En av de få som uppmärksammat detta är en bloggare på Världsbankens hemsida. Där kan man läsa följande: ”Erik Meyersson tolkning är att islamistiskt styre minskade hinder för kvinnors deltagande genom att göra dem mer bekväma med att skicka sina döttrar till skolan.”

Det märkliga är att i stort sett inga internationella medier, trots det omfattande intresset för islamism och kvinnors rättigheter, funnit anledning att ta upp den här studien.